Det var ett förbud mot utvinningen av uran som ursprungligen infördes 2018 genom ändringar i miljöbalken. Förbudet gällde både uran som bryts som huvudprodukt men även som biprodukt som till exempel vid utvinning av alunskiffer. Brytning av alunskiffer för att utvinna andra mineral och metaller är däremot opåverkad och tillåten, precis som annan gruvverksamhet.
Konsekvenserna av uranförbudet:
- Uran fick inte utvinnas, inte ens som biprodukt vid annan brytning
- Uran behövde hanteras som farligt avfall, vilket är både miljömässigt och ekonomiskt ohållbart, och vid eventuell gruvdrift skulle uran som biprodukt behöva hanteras som gruvavfall.
- Sverige skulle fortsätta vara beroende av att importera uran från länder med lägre miljöstandarder, såsom Ryssland, Kazakstan, Niger och Namibia.
- Viktiga och kritiska metaller som vanadin (V), kobolt (Co), nickel (Ni), molybden (Mo) och sällsynta jordartsmetaller (REE) kommer fortsatt att vara intressanta vid prospektering och brytning av alunskiffer.
Källor:
- SOU, ”Utvinning ur alunskiffer”, pp. 96–97, Utvinning ur alunskiffer Kunskap om miljörisker och förslag till skärpning av regelverket SOU 2020:71
- SGU, ”Mineralmarknaden 2015 Tema Energimetaller”, p. 38, https://www.sgu.se/globalassets/produkter/publikationer/tidigare/mineralmarknaden-2015—tema-energimetaller.pdf
- SOU, ”Utvinning ur alunskiffer”, pp. 21–23, 147-151, Utvinning ur alunskiffer Kunskap om miljörisker och förslag till skärpning av regelverket SOU 2020:71
- SGU, ”Mineralmarknaden 2015 Tema Energimetaller”, p. 49, https://www.sgu.se/globalassets/produkter/publikationer/tidigare/mineralmarknaden-2015—tema-energimetaller.pdf